Och varje gång jag är på bio så dör jag lite smått inombords till filmmusiken och jag önskar mig ett piano till lägenheten! Pianot hemma i Öje plinkas det allt för sällan på när man väl är hemma eftersom tiden inte räcker till, så ett piano här vore perfekt.
Förr när man bodde hemma i Öje spelades det hejvilt och jag minns de sena nätterna där jag och Cattis kunde sitta i timtal nere i kyrkan och spela piano och sjunga. Måste leta fram alla gamla papper med låtar (om man ens kan kalla det för låtar!!?) som vi skrev. :)
Och igår när jag kom hem ville jag gråta en skvätt av skam och dåligt samvete.
På vägen hem från bion kom det fram en man i 35-årsålders och frågade om vi inte hade en tia att ge honom så att han kunde köpa sig något att äta. Inte en krona löst och först i efterhand slog det oss att vi båda hade varsin påse utemat i handen. Den stackaren hade säkerligen haft festival på den kebabrullen eller kycklingwoken som vi traskade hem med. Snilleblixtarna....
Näe, vi har det för jävla bra och jag ska banne mig se till att ha pengar löst hädanefter! Man kan inte hjälpa alla, men vi hade med all säkerhet förgyllt den mannens dag om han hade fått mat eller några slantar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar