Sov gott älskade gofis!

Krokodiltårar har runnit om vartannat i helgen. I fredags somnade vår älskade gamla gofis in för gott. Och oj vad det gör ont i hjärtat. När jag var så liten som 8 år kom den lille parveln hem till oss och charmade till sig en stor plats i familjens hjärtan. Jag vet med all säkerhet att jag aldrig kommer att träffa en lika speciell katt som vår fina Max, och det kommer att vara så tomt att komma hem till Öje nästa gång. Men hela 16 härliga år fick vi ha honom hos oss och ett mer kärleksfullt hem tror jag inte att han kunnat få. Älskade lillfis, sov så gott!