Hemmakär

Ja, sedan jag kom hit till Norrköping så har jag insett hur mycket jag faktiskt tycker om allt (nästan!) där hemma.
Börjat återblicka till när man var liten, hur roligt och underbart det var! Så otroligt ovetandes om livet och alla kommande beslut, konsekvenser och det ena och det andra.
Tänker jag tillbaka så känner jag inombords den känsla jag hade vid vissa sammanhang.

Tänk somrarna, de evighetslånga somrarna fyllda med allt möjligt spännande! Man spenderade långa dagar nere vid badplatsen, badade som rena vattendjuren, bredde ut en stor tjock filt på gräset, fikade och bara njöt.
Man lekte "krig" med hela den stora ligan man var och sprang runt halva byn i olika lag och gömde sig och smög på varandra, tog till fånga och räddade varandra. Denna ovärdeliga frihet!
Man byggde kojor, av allt som kunde tänkas duga till ett litet skrymsle. Man hade sina "hemliga klubbar" och "rymde hemifrån i sisådär en kvart kanske. Så underbart!

Och hösten, att få börja klä på sig lite varmare kläder och invänta vintern! Få gå på utflykt med familjen och kanske plocka svamp eller bär och hade med sig matsäck och varm choklad! Jag minns att det ofta blev så pass kallt innan snön hann komma, att isarna var helt spegelblanka och vi kunde vara ute och raggla runt på skridskor och drutta ner på baken åtskilliga gånger.
Och sen känslan när snön började komma. Lyckan av att se snöflingorna singla ner mot marken! Om möjligt så rusade man ut så fort man kunde och trotsade kylan för att bara få smaka på flingorna, få känna första flingorna smälta på tungan!
Och glädjen när Christer kom med traktorn för att göra en stor snöhög där vi kunde spendera timtal med att bygga grottor och tunnlar och snölyktor!
Ja, det finns så otroligt många bra minnen från när man var liten! För att inte nämna helgern. Oftast så umgicks jag med min älskade Simone och så sov vi över hos henne eller så sov hon hos mig. Och sen dessa underbara föräldrar vi har fixade till lite mysig fredagsmat, kanske varma mackor, eller pizza och så var det kanske Disneydags och fångarna på fortet på tv! Kanske fick man till och med vara uppe en stund längre än vanligt också, och man var överlycklig!

Jag är så tacksam för den underbara barndom jag haft och om jag själv får barn ska jag se till att de får en minst sagt lika mysig uppväxt! :)

Det här blev ju rena novellen! Men jag blev sentimental och ville bara dokumentera dessa underbara känslor och den hemlängtan jag faktiskt känner att dessa minnen frambringar. Lilla, kära, vackra Öje! ;)
Kram på er